12 september 2006

...som att droga ner sitt barn...

...det kändes som om det var det de bad mig om. Mitt barn, knappt två år har det funnits och precis börjat gå, prata för sig och söka sina egna vägar. Jag trodde att jag uppfyllde villkoren för att få ha det. Under mer än sex månader, faktiskt nästan 18 månader, har jag skött om det samtidigt som jag har haft annan sysselsättning på heltid nästan hela tiden. Det har fått växa i takt med att jag har haft tid, då och då har jag gjort punktinsatser för att det skall må bra, men meningen är att det skall förbli ganska litet. Jag vill mest ha det för att få göra lite extra, lite roliga saker som kanske inte ingår i det dagliga arbetet som jag kommer att få. Och de roliga sakerna vill jag få betalt för att göra, och betala skatt.

Nu kräver min A-kassa att jag skall lägga ner verksamheten i mitt lilla företag. Möjligen får jag hålla det "vilande". Det godkänns inte som "bisyssla". Varför?

Jo, enda anledningen är att jag inte har ARBETAT på heltid samtidigt som jag har haft företaget. Alltså lönearbetat. Hur mycket jag har arbetat med mina studier är ju svårt att bevisa, men jag har hållit studietakten plus just under mitt företags första halvår ytterligare 50% studier plus timanställning på Kulturskolan ungefär i den tidsomfattningen som mitt företag nu skulle ta. Och sedan ett läsår till med heltidsstudier och timanställning/vikariat.

I andra sammanhang räknas studier som en heltidssyssla. När antal arbetslösa skall redovisas, t ex.

Jag kunde inte starta mitt företag medan jag lönearbetade eftersom jag på den tiden inte hade en aning om att jag skulle byta karriär och vilja starta företag. Vad vet man? Jag är i alla fall inte synsk. Mycket av verksamheten i företaget, det som eventuellt kunde bli några pengar av, bygger på den utbildning som jag var halvvägs genom när jag startade. Jag kunde inte ha startat tidigare!

Det andra kravet, att inte dra in mer än 1920:-/vecka, uppfyller jag med god marginal. Får jag in så mycket på en månad i det här läget är jag rätt nöjd!

A-kassan har inte hört det sista från mig än.

Jag har skrivit en överklagan i sju punkter.

Den slutar med att jag, om de inte blivit övertygade, lovar att skaffa fram ett dussin vittnen som på stående fot kan intyga att min karaktär är av det slaget som alltid håller på med något - betalt eller inte. Det lönearbete finns inte som kan uppfylla mig till den grad att jag inte gör någonting annat än jobbar med det. Hur kul det än är så kräver jag omväxling.

Vilka av er ställer upp?

Inga kommentarer: