Det är verkligen sanslöst hur snabbt man får konstiga vanor när alla är hemma, man har gäster hela tiden och kylskåpet blir fullt med små burkar med allehanda innehåll. Dessutom sover man, eftersom man inte har småbarn som pockar på uppmärksamhet, till och med över jullovsföljetongen i P1 - Ture Sventon i Stockholm. Jag har blivit hopplös på att somna om. Först idag, på femte delen, lyckades jag vara uppe och äta frukost till Ture Sventon. Idag blev det två nyttiga fullkornsmackor till kaffet - man kan ju inte hålla på med ris à la Malta hur länge som helst...
Att jag var uppe i morse berodde på att kompisen I skulle ringa och bestämma tid för ridning, vilket hon gjorde och det bar av till stallet framåt lunch. Jag är alldeles för orutinerad men vill verkligen komma iväg ut mer, så det gäller att passa på när det klaffar. Det var så otroligt vackert i skogen, solen sken och det var alldeles frostigt. Det är alltid lite kallare än hemma, inte bara för att det är norrut utan på grund av höjdskillnaderna. Nere vid Vättern är det bondlandskap och bara någon kilometer på andra sidan 195-an ser det ut som i Tiveden, skog och skog, klippblock, djupa raviner och skogstjärnar.
Islandshästarna är alldeles lurviga av vinterpäls nu och båda "tjejerna", som vi red, är mycket pigga trots att de är dräktiga båda två. De skall ridas intill två månader före beräknad nedkomst är meningen, men man får ju inte pressa dem för hårt förstås. Men det gör vi inte. Idag fick de mest lunka fram och ta ett par sträckor i tölt och en sträcka i galopp - hade ju vi tänkt. Men hästarna ville annorlunda. Så det blev betydligt mer galopp än så. Första gången överrumplade hästen mig och jag satt mest och höll mig fast, höll på att tappa stigbygeln, men andra gången hon började galoppera från stillastående var jag i alla fall lite beredd. -De stannar alltid på kommandot "hou, hou", säger kompisen I - Så lagom heller, säger jag. De stannar när de själva känner för det - eller har kommit ikapp sin kompis...
Fast de är lite busiga så är de "snälla" till sin läggning. Skyggar inte för fåglar eller motorbuller t ex, som deras större släktingar kan göra. Och så är det så lagom högt över havet. Ja, jag har farit av ett par gånger, för att jag inte var beredd på ett snubbel, och då är man tacksam för det lilla formatet. Trots detta är de ju urstarka och riktig tölt är verkligen en speciell gångart (inte ens alla islandshästar behärskar ju den, och de som har den behöver träna för att hålla den ren från det stötigare travet, som de ju också skall kunna. Sedan finns det femgångare som även har gångarten "flygande pass", fortare än galopp, men det är överkurs för skogsmullar som jag...)
Nu blir det en kväll i TV-soffan med julklappen dvd-spelaren, och det med gott samvete efter dagens träning. I morgon skall vi handla och ha mera gäster både då och i övermorgon (nyårsafton). Det är roligt att ha tid att träffas och bara vara!
Bilder: till vänster I med Freya, till höger Minning och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar