Jag har tidigare berättat om min gemenskapsaktivitet med sonen T, filmklubben.
I förrgår var jag på en annan gemenskapsaktivitet med dottern R, nämligen den årliga begivenheten "mellandagsgympa" med Hjo Gymnastikförening. Fast i år kallades det "nyårsgympa". Dottern R är en av de hurtiga ledarna för träningspass, typ "friskis", i denna förening (förstår verkligen inte vem hon har den genen ifrån!?!), och jag har tidigare varit ganska duktig med att gå på åtminstone något pass i veckan. Men det senaste året har det varit en del annat som gjort att motionen fått stå tillbaka och därmed har min kondis blivit riktigt urusel igen. Man förfaller ganska snabbt, när man kommer över 30 eller så. Trots promenader och en och annan stavgång.
Det här "mellandagspasset" är ett gratis "marknadsföringspass" som klubben genomför som provkarta över sina aktiviteter, för att värva fler medlemmar. Alla ledarna gör varsin del av programmet och det brukar vara mycket folk, så man syns inte så mycket som tafflig individ när man gör fel och bakvänt. Inte för att jag brukar bry mig så mycket annars heller, men det är ju viktigt för en del.
Jag lyckades i alla fall hänga med på det mesta, med viss förenkling till "hopplöst" förstås, och fick varken alltför mycket hosta eller alltför ont i knän eller annat, så jag tror jag skall våga mig på att gå med igen. Har man väl betalat för hela terminen så "måste" man ju delta (även om medlemsavgiften är förhållandevis låg). Den psykiska belastningen delar jag med dottern F.
Jaha, nu har jag publicerat detta. Så nu måste jag väl leva upp till det. Kolla mig framåt maj, antingen är jag fråsch, spänstig och har gått ner 10 kilo eller också har jag gett upp och sitter i TV-soffan med värkande knä och äter godis...
I förrgår var jag på en annan gemenskapsaktivitet med dottern R, nämligen den årliga begivenheten "mellandagsgympa" med Hjo Gymnastikförening. Fast i år kallades det "nyårsgympa". Dottern R är en av de hurtiga ledarna för träningspass, typ "friskis", i denna förening (förstår verkligen inte vem hon har den genen ifrån!?!), och jag har tidigare varit ganska duktig med att gå på åtminstone något pass i veckan. Men det senaste året har det varit en del annat som gjort att motionen fått stå tillbaka och därmed har min kondis blivit riktigt urusel igen. Man förfaller ganska snabbt, när man kommer över 30 eller så. Trots promenader och en och annan stavgång.
Det här "mellandagspasset" är ett gratis "marknadsföringspass" som klubben genomför som provkarta över sina aktiviteter, för att värva fler medlemmar. Alla ledarna gör varsin del av programmet och det brukar vara mycket folk, så man syns inte så mycket som tafflig individ när man gör fel och bakvänt. Inte för att jag brukar bry mig så mycket annars heller, men det är ju viktigt för en del.
Jag lyckades i alla fall hänga med på det mesta, med viss förenkling till "hopplöst" förstås, och fick varken alltför mycket hosta eller alltför ont i knän eller annat, så jag tror jag skall våga mig på att gå med igen. Har man väl betalat för hela terminen så "måste" man ju delta (även om medlemsavgiften är förhållandevis låg). Den psykiska belastningen delar jag med dottern F.
Jaha, nu har jag publicerat detta. Så nu måste jag väl leva upp till det. Kolla mig framåt maj, antingen är jag fråsch, spänstig och har gått ner 10 kilo eller också har jag gett upp och sitter i TV-soffan med värkande knä och äter godis...
Jag har i alla fall snygga träningskläder tycker jag. Blå (förstås) med perfekt matchande Adidas-skor, som jag hittade i Polen till ett mycket humant pris (som så mycket annat). Fast färgåtergivningen på det här fotot blev inte riktigt rättvisande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar