Om stormen Per

Är det inte det ena så är det det andra. Har man ingenting så är man bekymrad, har man något så är man ännu mer bekymrad tror jag.

Jag har en liten, liten skog. Typ två hektar eller vad det är. Den ligger på ett berg ca 5 mil hemifrån. Där ligger en liten liten stuga med ett litet litet uthus. Dit upp går en liten liten väg, som fortsätter till ett par andra små, små ställen uppe i skogen. (Fast det bor ingen liten liten gumma med en liten liten ko där...)

Hur som helst. Den här lilla skogsplätten orsakar bara genom sin existens en del sömnlösa nätter, bara genom att finnas, och särskilt när Sverige har överfarits av stormar liknande Gudrun och Per. Står stugan kvar? Ligger det träd över den? Ligger det träd över vägen? Om elen fungerar eller ej är inte mitt bekymmer eftersom det varken finns el-, vatten- eller telefonledningar, men det är ju retligt om någon annan skogsägare behöver komma förbi och det ligger träd där.

Eftersom det är lite för långt att cykla till min skog, i alla fall på vintern, så förbarmade sig systern M, som bor närmare och dessutom har tillgång till bil, och körde upp redan efter ett par dagar och kollade läget. Jodå, det låg ett träd över vår del av vägen, och några till på olämpliga ställen, men stugan och trädgården hade klarat sig.

Väder och andra makter spelar ju viss roll för när det kan funka att åka iväg och härja med motorsågen, så inte förrän igår kom vi dit, M (maken, alltså) och jag. Trots den nyfallna snön och halkan gick det riktigt bra att köra ända fram. Vi konstaterade snabbt att det var två "typ" 20-metersgranar som behövde åtgärdas ganska omgående, men den som låg över vägen hade någon vänlig själ tagit itu med redan. Den hade tydligen knäckts i två bitar i fallet, för den var helt avbruten, och toppdelen måste vederbörande ha dragit iväg med skogsmaskin och lagt den vid andra sidan vägen. Bara den var ju i storlek "torg-julgran", och skulle inte ha gått att rubba med handkraft utan att såga upp den i småbitar. Resten av granen låg kvar på den sidan av vägen där den vuxit.

Tusen tack, anonyme välgörare! Jag antar att du är en av dem som äger någon av grannfastigheterna! Nu kunde vi i stället koncentrera oss på en annan 20-metersgran med dubbel topp (= TVÅ torg-julgranar!) som hade fallit ner precis framför ingången till tomten, där vi brukar ställa bilen. Så nu kommer vi in igen. Vi höll på i 1½ timme och sågade, kvistade och drog undan det mesta av riset till stora högar, sedan började det skymma. Fatta hur mycket granris det finns på en enda gran! Och på de översta grenarna var det jättemycket fina kottar, synd att man inte skulle ha dem till något. Får väl bygga kossor av dem när vi får tid.

Jag sänder en tanke till alla som har fler hektar än jag att bekymra sig för... Jag hoppas att de har bättre och större skogsmaskiner, och inte behöver skynda sig hem för att det blir mörkt och kallt. Man vill ju inte bli sittande nerhalkad med en vanlig personbil i ett dike vid en pytteliten skogsväg när det inte finns täckning för mobilerna ens, så vi vågade inte bli kvar när mörkret föll och sikten blev sämre. Dags att komma hem och ta ett skumbad, och leta i almanackan efter nästa potentiella "leka skogsarbetare-dag". De' e' mycke' nu!