Efter ytterligare en natt med sömnstörningar i form av hosta mm tillät jag mig själv att somna om när huset blivit tyst på morgonkanten, och sova någon timme till.
Under dessa ibland förekommande omsomningar händer det att mina allra mest underliga drömmar infinner sig. Undrar vad Freud skulle sagt om denna:
I morse var det så att vi hade något slags kulturutbyte eller projekt i Hjo, då vi skulle ta emot ett större antal internationella och svenska kulturpersonligheter av olika slag. Jag hade anställts för att vara värdinna för en grupp av dessa. Jag förmodar att det var några aktiviteter på dagen, men sedan skulle det övernattas.
Jag befann mig alltså i Kulturskolans sal 3 (fiolrummet) tillsammans med David Bowie, Paul McCartney, Anita Lindman (ja, hon med Televinken) och Kersti Adams-Rey. Samtliga, inklusive jag själv, utrustade med sovsäck och luftmadrass. Vi hade jättetrevligt. Säkert åt vi chips och berättade spökhistorier, och tog kanske fram en gitarr och sjöng "House of the rising sun".
På morgonen när vi alla vaknade gav jag luft åt en sådan där överväldigande känsla av "imagine, me spending the night here in this room with these famous people" (jag var ju tvugnen att prata engelska, det hade varit oartigt annars) varpå David Bowie tar ner mig på jorden med att fråga "Where can I find the place where I can fix my little private boys business?" Jag lovar, exakt så sa han! Och jag fattade ju att han menade duschen. Som inte finns på Kulturskolan.
Drömmen slutade med att jag sprang runt i olika kommunala byggnader och letade efter en dusch, som jag VISSTE fanns någonstans... inget av husen såg förstås ut som de gör på riktigt. (Det gör de aldrig i mina drömmar.) Vaknade och var alldeles slut!
Jag kunde ju bara ha skickat honom över skolgården till B-husets gympasal, där finns det ju gott om duschar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar