Alltnog. Under vägen sjönk molnen allt lägre och mer än ett fåtal vattendroppar föll över vår väg. Trots det höll det faktiskt upp så länge just över vår lilla plätt att vi hann såga/klippa ner det erforderliga antalet grenar och packa in det i bilens bagageutrymme innan regnet på nytt började skura.
När min pappa planterade det minst 40-50-tal olika plantor enbart av gransläktet som finns på och runt tomten hade han full koll på vad han gjorde. Inte bara var han satte ner de späda telningarna, utan också vad de hette - för- och efternamn - på latin, samt var han hade köpt/fått/tagit stickling på resp individ. Dessutom finns det förstås en stor mängd alldeles vanliga granar i skogen, samt alla andra träd och växter av möjlig och omöjlig art, alla lika kända till namn och utseende.
Nuförtiden råder en annan ordning. De nuvarande ägarna (=vi) har betydligt mindre kläm på vem som heter vad i Vår Herres Hage. Förlåt mig, pappa! Även om jag vet att det finns en hel del taraxacum vulgare, hepatica nobilis, anemone nemorosa, clematis jackmanni, ett stort prunus myrobellanum, rosa rugosa osv, så känner jag inte alla vid namn. Lite svårt har jag att motivera mig att lära in dem, ehuru de med stor sannolikhet inte kommer att gå någonstans, så jag behöver ropa på dem. Jag frågar mig också om de över huvud taget skulle lystra till dessa namn à la Linné om så skulle vara fallet.
När vi alltså skall pryda vår stadsbalkong med dessa utvalda delar av Billingens fauna, omnämner vi dem endast i två kategorier. "Blågraner" och "vannlig schettgran" (ja det skall uttalas så). Och avverkning sker enligt principen "luft och ljus". Det är enklare än att ta hänsyn till vilken ras som eventuellt är mera omistlig.
Och slutresultatet blir förhoppningsvis lika vackert. Se förra årets modell av dekoration nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar