Dags för årets bokfrossa

eller är det bok-chock, bok-kränkning eller något annat ord som det gått inflation i?

Trots att det finns en hel del bra böcker på årets bokrea, en del är t ex listade här, så är bokrean inte vad den varit. Eller vad den borde vara.

Bokhandlarna måste nämligen städa ur sina hyllor och lager, med produkter som inte säljer så bra, och skicka tillbaka dessa till förlagen, för att i stället ta emot leveranser av böcker som förlagen har bestämt skall vara med på "rean". Inte sällan är det specialupplagor som trycks i mängder i ett billigare utförande som är med i de standardiserade katalogerna.

I dessa tider när man kan sitta hemma i värmen och göra sin beställning hos någon av världens alla bokhandlar-sajter, samma titlar för samma rea-pris, så finns det snart ingen anledning att ställa sig och köa mitt i natten hos de fysiska bokhandlar som gör detta till ett jippo. Det skall vara för att det är just ett jippo i så fall. Om man är lagd åt det hållet.

Jag tror att bokhandlandet skulle få ett uppsving om varje handlare fick lov att ha ett något mera profilerat utbud, åtminstone vid sidan om de förtryckta katalogernas sortiment. Det finns t ex många böcker om min egen stad, Hjo, som kunde säljas till ett lägre pris ett par veckor om året, eller kanske säljas ut till förmån för nya böcker. Det skulle kanske också stimulera nya lokala författarförmågor att börja skriva böcker.

Mera Kultur!!!

Måste bara slänga in en kommentar om konserten med Ale Möller Band som var här på Park i Hjo i torsdags kväll. Tack regionen som gör så att även vi i utkanten får in en och annan fläkt från den stora världen!

För den som inte vet vad Ale Möller spelar för slags musik - ja, hur skall man beskriva det, egentligen? Man brukar ju placera honom i facket "världsmusik", alltså en blandning av folkmusik från hela världen. Dessutom på en salig blandning av olika musikinstrument. Jag själv kom på mig med att dra paralleller till Rauchenberg, eftersom jag upplevt hans utställning så nyss (se nedan). Fast det här var mera för öronen. Man tar det man råkar träffa på och gör konst/musik av det. Ale hade inte bara färdiga instrument utan hade också t ex en flöjt som han hade tejpat ihop av plaströr och eltejp - jättefint ljud.

Jag är ständigt lika fascinerad av att se musiker som verkar ihopväxta med sitt instrument PLUS med sina medmusiker som siamesisa sexlingar och dessutom ser ut att hitta på allt i stunden och tycker det är jättekul på scenen. Dessa sex personer var dock allt annat än syskonlika, eftersom de alla representerade helt olika kulturer till utseendet. Musiken var dock som sagt en otroligt samkörd men helt hejdlös cross-over med fart och fläkt.

Att få gå på denna konsert tillsammans med kompisen I ("Ale Möller är min största, nej, enda idol!!!") och dessutom under en liten del av den få ha ett lånat barn i knät att vagga i takt - det räknas som bonus!

Stockholm ligger kvar!

men det är hemskt mycket ogästvänligare i snömos och snålblåst än en julikväll med glass i nybakt våffla på ett utecafé! Trots försök att skapa VM-stämning med storbilds-TV, uteserveringar och partytält i Kungsan.

Skall man hålla ihop ett sällskap som stundtals består av fem personer är det gåsmarsch som gäller, och alla försök till samtal medan man går är dödfödda. Orden blåser bort och man blir omkullsprungen. Korsa gator är ganska livsfarligt, eftersom alla har sitt eget sätt att tolka fotgängarnas företrädesrätt. Säkrast att satsa på den hederliga gröna gubben. Och reflex.

Skönt är det i dubbel bemärkelse att vara tidigt ute, komma in bland publiken på Moderna Muséet och gå runt och inspireras av Rauchenbergs alla knashäftiga konstverk. En man av mitt sinne! Man tar det man har; en slips, en kvast, ett paraply, en bit av ett par byxor, ett foto av mamma och varför inte en uppstoppad get? Sedan sätter man ihop det till någonting absolut "breathtaking". Listan på material/teknik i hans verk är oftast längre än konstverkets titel. Vem bestämmer vad som är konst? Huvudsaken är att hjärnan blir stimulerad.

Bio: "The Queen" är något överreklamerad, tycker jag. Visserligen utmärkt skådespel, men den handlar mer om prins Charles förhållande till Tony Blair, eller "En vecka som förändrade imperiet" kanske. Lite övertydliga kulturmarkeringar mellan det stiffa slottet Balmoral och familjen Blairs stekta fiskpinnar framför TV.

Kvällspromenad: Fönstershopping längs nästan hela Götgatan med alla mystiska hantverks- och designaffärer och högaktningsfullt strunta i Melodifestivalen! Ändå kom vi "hem" så vi hann se de sista avgörande minuterna - men den avgörande skillnaden mellan låtarna uppfattade inte jag... Byt namn till mediafestivalen! Men Kristian Luuk REGERAR fortfarande.

Söndagsförmiddag - grundligt guidad tur på Nationalmuseum av sonen T. "-Jag måste nästan skriva upp vad det är jag har sett nu..." Stig Lindberg var tydligen också en fascinerande renässansperson. Även om hans oljemålningar inte hörde till världsklassen - man kan ju inte vara bäst på allt! Det räcker med porslin, barnboksillustrationer, tygtryck, toalettstolar mm. Allt riktigt "Stig-Helmerskt" och inne-retro.

Och så hem tryggt inpackad i baksätet på en bil av traditionstyngt tyskt märke. Alldeles rutig i huvudet. Dags att ladda för en ny vecka med nya överraskningar!

Vuxenpoäng

Inte endast syntestet till körkortet har klarats av idag. Vi har även utrett vad som kännetecknar "Dagens Lunch" samt klargjort skillnaden mellan "knappt" och "drygt". Vi har dessutom lärt oss att det är bättre i längden att köpa tre tvåpack boxerkalsonger och betala för två à 159:- än att köpa tvåpack à 99:-. Det bör nämligen vara bättre kvalitet på de förstnämnda.

Det är stimulerande att göra sta´n med en 16 ½-åring.

Den bästa alla-hjärtans-dag-presenten

fick jag nyss av vännen G i form av en tjänst. (Ja, maken M och sonen T fick förstås också del av den...) Härmed får du offentlig cred för det, G! Du är toppen!

Jag skall försöka hitta på ett sätt att "ge igen" men det blir svårt. Måste få ett lämpligt jobb först... men en stadsvandring, kanske :) ??

Konstiga drömmar

Efter ytterligare en natt med sömnstörningar i form av hosta mm tillät jag mig själv att somna om när huset blivit tyst på morgonkanten, och sova någon timme till.

Under dessa ibland förekommande omsomningar händer det att mina allra mest underliga drömmar infinner sig. Undrar vad Freud skulle sagt om denna:

I morse var det så att vi hade något slags kulturutbyte eller projekt i Hjo, då vi skulle ta emot ett större antal internationella och svenska kulturpersonligheter av olika slag. Jag hade anställts för att vara värdinna för en grupp av dessa. Jag förmodar att det var några aktiviteter på dagen, men sedan skulle det övernattas.

Jag befann mig alltså i Kulturskolans sal 3 (fiolrummet) tillsammans med David Bowie, Paul McCartney, Anita Lindman (ja, hon med Televinken) och Kersti Adams-Rey. Samtliga, inklusive jag själv, utrustade med sovsäck och luftmadrass. Vi hade jättetrevligt. Säkert åt vi chips och berättade spökhistorier, och tog kanske fram en gitarr och sjöng "House of the rising sun".

På morgonen när vi alla vaknade gav jag luft åt en sådan där överväldigande känsla av "imagine, me spending the night here in this room with these famous people" (jag var ju tvugnen att prata engelska, det hade varit oartigt annars) varpå David Bowie tar ner mig på jorden med att fråga "Where can I find the place where I can fix my little private boys business?" Jag lovar, exakt så sa han! Och jag fattade ju att han menade duschen. Som inte finns på Kulturskolan.

Drömmen slutade med att jag sprang runt i olika kommunala byggnader och letade efter en dusch, som jag VISSTE fanns någonstans... inget av husen såg förstås ut som de gör på riktigt. (Det gör de aldrig i mina drömmar.) Vaknade och var alldeles slut!

Jag kunde ju bara ha skickat honom över skolgården till B-husets gympasal, där finns det ju gott om duschar...

Att vakna med en sång

I morse vaknade jag tidigt, tidigt. Innan det var morgon.
En sång ringde i mina öron.
Det händer inte så ofta.

Vilken sång? Jo, "ont, det gör ont, det gör ont..."

Som tur var somnade jag om.

Det är dags att jag skaffar mig en "theme song". Alla som har sett Ally McBeal (nu dagligen på TV4+) förstår vad jag menar.

Jag vill inte ha "Det är lika bra att sluta drömma.." med Ronny Eriksson. Inte heller "Que sera sera" eller Orups "De' e' okej...". Kanske den gamla "Jag vill inte va' som alla andra", den proggigare "Kan vi, vill vi törs vi..." eller melodifestivallåten från mitten av 70-talet "Just idag är jag stark" med Kenta (vad hände med honom sedan?). Är det någon som har något annat bra förslag?

Vad som helst utom "ont, det gör ont, det gör ont..."