30 januari 2008

Spår i själen

Jag måste få citera en annan bloggare och medpassagerare på MKV-tåget i Jönköping med avstigning juni 2006. Hon sammanfattade sitt år 2007 bl a så här:

det som tärt på mig mest måste vara arbetssökandet. en utmärkt aktivitet för var person som suktar efter sänkt självförtroende och ständig ångest. ett tag kände jag inte igen mig själv.

(hennes blogg finns här)

Jag kunde inte formulerat det bättre själv. Även om man "har så man klarar sig" och hoppar på alla vik och småjobb som finns för att dra in några kulor till, så vill människovärdet inte riktigt infinna sig. Särskilt i de fall då man inte ens blir kontaktad med ett "tack för visat intresse". Det kommer att ta tid att komma över. De samtal/intervjuer jag haft har varit som högvinster, trots att de inte lett till jobb - någon har i alla fall varit seriöst intresserad av mig en liten stund.

Tack vare mitt samtal i Skövde i december står jag ut i några veckor till. Jag ringde igen i förra veckan och frågade om det fortfarande var intressant, och det var det. Så jag håller ut och väntar på uppdrag en dag, en vecka i taget och håller otåligheten stången genom att vikariera på Kulturskolan (min ständiga mentala räddning - fast det är klart att jag inte vill att folk skall vara sjuka). När jag inte är där ser jag till att ha något att göra hemma.

Jag har sytt ihop ett par av de tre par byxor som jag klippte till efter ett nytt mönster som var som ritat för mig! Fantastiskt, behövde inte ändra en millimeter någonstans! Och så har jag börjat så smått på balklänningen till min"lillkompis" som tar studenten i vår. Men hon är borta för tillfället, så vi får väl ta en provnings-sejour på sportlovet eller så. Än finns det ju gott om tid.

Annars - vattnar blommor, kör en tvättmaskin och kollar post och mail. Försöker skaffa nya kontakter och tänka ut nya produkter. Och har anmält mig till pingstens konstrunda, då jag skall ställa ut foton och andra bilder tillsammans med sonen T. Jag behöver deadlines!

(Hur det gick för min vän ovan? Hon har numera fast jobb med månadslön och allt. Det finns hopp.)

Inga kommentarer: