24 september 2008


De båda festföremålen tar emot folkets gratulationer.

 

"No more pictures!!!"

Medan man väntar på bättre tider kan man alltid ge sig ut på lite paparazzi-uppdrag med kameran. Dessa bilder visar gräddan av traktens ungdom samlad till 25-årskalas på innestället "Stampens kvarn". Alla uppklädda till tänderna.

Tycker någon att modet inte riktigt följer dagens snitt, så kan jag upplysa om att temat var 80-tal. Typ nedanstående inlägg.

18 september 2008

Tankeställare

Härom veckan tittade vi på filmen "Tjenare kungen" som vi inte hade sett förut. Den utspelar sig ungefär 1984.

Mina kompisar på Högskolan pratade om den när den kom, att den var så kul dels för de knasiga kläderna förstås, men också för att de sa till folk att de inte fick ringa till telefonen för att de hade lagt ut det numret i en annons. Den fasta telefonen, då. Och telefonautomater var rikligt förekommande. Bl a.

Det dröjde en lång stund innan jag började lägga märke till att kläder och hår inte var "nutid". Och när tjejen som sydde kläder själv visade upp sina kreationer i en häftig bildsvit, så - jaa, jag sydde ju också sådana kläder. Med lite nät-tygsdetaljer, lite fickor som stod ut och lite asymmetriskt sådär. Inte förrän efter filmen kom jag ihåg vad mina yngre kompisar hade sagt om telefonerna. 

Jag börjar nog bli antik i alla fall. 

Och nu, när mina barn skall ha 80-talskalas och väljer och vrakar bland gamla kläder är jag värsta stilpolisen. Den kan du ha - den kan du inte ha. Och jag sprejar sonens långa hår uppåt och försöker övertala honom att det faktiskt ska vara så. Och loafers med tofsar på. Tyvärr har vi ju slängt det mesta när vi flyttat, men det finns lite i gömmorna att ta till. 

Inget konstigt alls!

07 september 2008

Och de var så fina!

Igår var M och jag och hjälpte till bakom ett bröllop. Fixade fram mat och kaffe samt diskade och sådär. Det var ett par av våra bästa vänners dotter som gifte sig. Tillika mångårig klasskompis och bästis med dottern F, som var bjuden och hemma för bröllopet, och för oss förstås också "the girl next door".

Döttrarna har varit på olika håll under några år, och nu när de åter sammanstrålade var de båda lika svarthåriga som de var blonda när de var små. 

F hade gjort ett fint bildspel (lika yrkesskadad som sin mor) och höll ett precis lagom nostalgiskt tal om gamla tider. Folk skrattade. Alla utom jag, som förstås fick tårar i ögonen. Som vanligt över gamla kort. Vad tiden går!

Och brud och brudgum i helt nya ovana roller, något stela, fjärran från sin vanliga "hip-hoppiga" stil. Så fina, så fina. Lokalen var dekorerad med fuchsiafärgade detaljer på de vita dukarna, och så små inslag av svart och limegrönt till det. Också väldigt fint. Allt gick så bra från början till slut, och vi gjorde inga större fadäser. Den grekiska buffén skötte sig ju nästan själv, och diskplocket flöt på bra. Vi fick också mycket spontant beröm från gästerna för att vi bara "flöt omkring" - som riktiga "tjänsteandar".

Ca 02 var vi hemma efter ett 13-timmarspass. Ovana vi också, med träningsvärk efter allt spring, men nöjda med vår insats. 

01 september 2008

Ingen barnfamilj längre!

Idag slogs sista spiken i kistan. Nu kan vi absolut inte kalla oss barnfamilj längre. Vilken definition man än väljer att använda.

Yngste sonen blir myndig idag. Och tror därmed att han får göra vad han vill. Jaja. Vi kan väl börja med att registrera hans mobiltelefon så att han finns på eniro i eget namn ...

Så länge han bor kvar hemma så har han åtminstone vissa förpliktelser kan jag nog tycka. Och kanske blir det lättare när han passerat den här "magiska" gränsen. Bara för att man FÅR göra en massa saker på egen hand, så är det ju inte säkert att man VILL.

I eftermiddag äter han i alla fall för första gången födelsedagstårta som någon annan än jag har bakat. Bara för att markera.  

Men jag har också bakat. Trots att jag håller på med min "nästan GI"-diet ... 

Jag hittade det här receptet i en bok av Montignac:

400 g mörk choklad, minst 70%

300 g smör

5-7 cl konjak eller valfri essens

7 ägg (ja, sju!)

rivet skal av 1 apelsin (kan uteslutas)

4 tsk pulverkaffe

5 msk mjöl (ja, matskedar!)

Sätt ugnen på 150 grader. Smält smör och choklad i en kastrull i vattenbad. Rör ut snabbkaffet i en halv kopp hett vatten och tillsätt det och konjak. Rör om så att dennasmet blir slät och krämig. Vispa äggen i en annan bunke och tillsätt mjälet lite i taget så att det inte blir klumpar. Riv apelsinskalet och tillsätt hälften av det i kastrullen. Häll den något avsvalnade smör/chokladsmeten i äggsmeten under vispning och blanda väl. Häll smeten i formen (en stor eller två mindre) klädd med bakplåtspapper. Pudra över med resten av apelsinskalet och grädda kakan i ca 35 minuter. 

Låt kakan kallna helt i rumstemperatur. Skär centimetertjocka skivor som läggs på assietter och serveras med ett par matskedar vaniljsås (hemgjord med sötningsmedel) eller vispad grädde utan socker. Om kakan förvaras i kyl skall den tas ut minst 4 timmar innan den skall serveras, så att den får tillbaka sin släta och krämiga konsistens.

Jag gräddade kakan i två raka brödformar på 1½ liter, de blev ungefär 3/4-fyllda. Jag tänker skära upp dem när de svalnat och frysa in det som eventuellt blir över idag (det borde bara gå åt tre skivor, men vad vet man?) på en bricka så att man kan stoppa dem i plastpåse och plocka fram det som går åt efter hand sedan. Man måste väl lägga dem i rumstemperatur ca 6 timmar innan de skall ätas om de skall få rätt konsistens, kan jag tro, om de har varit frysta. Så det kan inte bli tal om någon impulsätning!