07 september 2008

Och de var så fina!

Igår var M och jag och hjälpte till bakom ett bröllop. Fixade fram mat och kaffe samt diskade och sådär. Det var ett par av våra bästa vänners dotter som gifte sig. Tillika mångårig klasskompis och bästis med dottern F, som var bjuden och hemma för bröllopet, och för oss förstås också "the girl next door".

Döttrarna har varit på olika håll under några år, och nu när de åter sammanstrålade var de båda lika svarthåriga som de var blonda när de var små. 

F hade gjort ett fint bildspel (lika yrkesskadad som sin mor) och höll ett precis lagom nostalgiskt tal om gamla tider. Folk skrattade. Alla utom jag, som förstås fick tårar i ögonen. Som vanligt över gamla kort. Vad tiden går!

Och brud och brudgum i helt nya ovana roller, något stela, fjärran från sin vanliga "hip-hoppiga" stil. Så fina, så fina. Lokalen var dekorerad med fuchsiafärgade detaljer på de vita dukarna, och så små inslag av svart och limegrönt till det. Också väldigt fint. Allt gick så bra från början till slut, och vi gjorde inga större fadäser. Den grekiska buffén skötte sig ju nästan själv, och diskplocket flöt på bra. Vi fick också mycket spontant beröm från gästerna för att vi bara "flöt omkring" - som riktiga "tjänsteandar".

Ca 02 var vi hemma efter ett 13-timmarspass. Ovana vi också, med träningsvärk efter allt spring, men nöjda med vår insats. 

Inga kommentarer: