Värt ett blogginlägg!!

Igår var vi på ett stort svenskt möbelvaruhus i mellansverige, som säljer möbler företrädesvis i platta paket. Eftersom vi kom i lagom lunchtid passade vi på att inta en family-lunch på den vidhängande restaurangen. Jag valde laxlasagne med tomatsås - ett tillbehör som jag gott kunde valt bort inser jag i efterhand. 

Jag var för dagen iförd en tunika från Gudrun Sjödén, första gången jag använde den och jag hade redan vid provningen känslan av att denna äggskalsvita kreation med blå folklorebroderier skulle bli en användbar favorit i garderoben.

Döm om min förskräckelse när jag sätter mig ner vid bordet och på något sätt lyckas sprida gott och väl ett par matskedar av denna rödaste av såser över tunikans framparti... Jag började nästan gråta. Jag slet av mig plagget - ja, jag hade på mig ett linne av det mera klädda slaget under - och använde en del av mitt dricksvatten för att blöta upp fläckarna med. Hade även plastpåsar i handväskan, det är alltid bra att ha. 

Direkt efter lunchen störtade jag in på toaletten och blötte upp fläckarna rejält och tog t o m lite tvål på för att de inte skulle fixeras. Tomat är ju en av de värsta fläckarna som finns men jag hade bestämt mig för att det SKULLE gå att få bort.

När vi efter ett antal timmar var hemma igen tog jag direkt itu med mitt delikata problem. Först behandlade jag med ocy-action-pulver (gegga ihop med vatten och gnugga fläckarna, verka en halvtimme, skölja bort och tvätta i maskin, hade även i en extra skopa pulver i maskinens tvättmedelsfack) plus en sprayning av "det rosa" (vanish) innan jag lade tunikan i maskinen. Först i en 60-graderstvätt, sedan en 40-, en 60-, en 40- med samma dunderkur. Fortfarande var fläckarna tillräckligt framträdande för att synas. (Ja, jag hade annan tvätt i maskinen samtidigt som tålde denna behandling, även om det för all del inte var fulla maskiner). 

Jag rannsakade mina njurar efter gamla huskurer och blekmetoder som inte skulle ta med varken äggskalsfärgen eller bleka broderierna. Jag är tveksam till klorin och sådant av miljöhänsyn.

En titt i städskåpet visade att jag någon gång köpt på mig en extraflaska av det gamla hederliga fläck- och blekmedlet Remol, som jag hade glömt. Vid det här laget var jag beredd på en timmes blötläggning med hett vatten och stinkande ångor men läste igenom bruksanvisningen och beslöt pröva tillsats i tvättmaskinen + tvättmedlet i 60-graderstvätt i stället.

Och dessutom var all ljus tvätt numera bländande ren, så jag fick med dåligt samvete köra ett ensamt plagg i maskinen... Så jag valde ett kortare program (om än inte det allra kortaste). 

Men!! Heureka! Fläckarna gick verkligen bort! Det var nästan så jag inte trodde det men det fungerade! Och färgerna klarade sig.

Nästa gång jag får den typen av fläckar, det blir säkert fler, så testar jag med Remol direkt. Särskilt om jag inte har möjlighet att ta tag i fläcken precis när den uppstått.

Enda fördelen med denna process är att jag nu kan vara säker på att varje spår av ev formaldehyd eller andra tillsatser i plagget ska vara utraderade...

Sommar, sommar

Sommar betyder mer ledighet för de flesta. Och kanske mer tid att göra sådant som man inte hinner så mycket annars - att blogga till exempel. 

För mig har den här sommaren blivit helt tvärtom. Efter en dryg månads ofrivillig "ledighet" (= intensivt jobbsökande) i maj-juni har jag jobbat mer än nånsin under några veckor, en ny erfarenhet som kafébiträde. Nu när semestrarna börjar ta slut kommer jag att ha schema på 1-2 dagar/veckan i kafé/butik plus uppdraget att kontinuerligt uppdatera webshopen, som jag har börjat med parallellt med kaféjobbet. (Det var egentligen det som behövdes hjälp med när jag tillfrågades, men samtidigt uppstod akut personalbehov i kaféet och då ställer man ju upp!)

De dagar emellanåt, när jag inte varit schemalagd, har jag ändå försökt att vara lite ledig, eftersom min andra hälft förstås haft semester som alla andra normala människor. Vi har träffat vänner, åkt på några kortare utflykter och så bygger vi en ny lillstuga vid fritidshuset, vilket också tar en del tid förstås.

Vi var ju iväg på en vecka i Budapest i april, så jag känner inte att det är nödvändigt med någon mer sammanhållen resa just nu, när jag får jobba. Fast det vore skönt att bli färdig med byggprojektet uppe i skogen.. Utvändig målning och all inredning är kvar ( inkl isolering av väggar). Det tar tid!!

Nej, nu tog den här stunden slut och jag ska in och jobba. Titta gärna in på Förr på Helénsgården i Skövde om du har vägarna förbi!

Om "shellack"

Kärt barn har många namn, jag har sett det stavas gel lack och t o m jelly lack, men vad jag talar om är en fantastisk metod att få snygga naglar som man slipper hålla på och pilla med på flera veckor.

Jag gjorde en manikyr i Budapest som höll i nästan fyra veckor innan det började släppa i kanterna. Då hör jag till kategorin som använder händerna till väldigt mycket, typ plantera växter och baka. 

Lackningen bygger på att man lägger på många lager med olika lack, två lager med somliga tror jag, och härdar i typ 1/2 minut mellan varven. Hela behandlingen, inkl filning och fix av nagelband och sånt, tog ca en timme. När det var klart kändes det helt annorlunda än med vanligt nagellack, som börjar flaga efter någon dag (med mitt sätt att hantera naglarna). Efter ca 2 1/2 vecka filade jag lite på längden och fyllde på med lite vanligt nagellack i samma färg i utväxten.

Nu har det alltså gått drygt fyra veckor och jag får ta itu med detta. Tänkte fila till så att det fortfarande är kvar där det sitter fast och så lacka över resten.

Lite hemgjord lösning, men jag tror det funkar i ett par veckor till.

Att göra en ny shellack-behandling på salong i Sverige kostar 4-5 gånger så mycket som att göra det i Budapest. Så för min del är det ren lyx, som man kanske kunde kostat på sig om man skulle på något alldeles extra - bröllop, nobelmiddag eller så. 

Men nu har jag sett att det har kommit ett hemma-kit för att göra hela proceduren. Kostar knappt vad det kostar att göra en enda behandling på salong. Man får såklart fylla på med de olika lacken efter hand, men det är ändå ett prisvärt alternativ för såna småpyssliga typer som jag. 

Men jag får fundera lite till innan jag klipper till. Om inte annat, så kommer ju Mors Dag lite lägligt att önska sig saker till...!

 

Spränger målsnöret

och publicerar dag 100 på Blogg100-utmaningen. Inte utan viss stolthet.

Jag har publicerat minst ett inlägg varje dag, på den här platsen eller på systerbloggen "Min blogg mot horisonten". Bloggen har följt mig från kallaste januari, över resan till Budapest där försommaren redan hade kommit och så tillbaka till våren i Hjo. Och pendlat från hopp till förtvivlan och allt däremellan, precis som det gör i livet.

Och vi var ju på WebCoast också tillsammans, bloggarna och jag. Där var det synnerligen svårt att hinna blogga, när det var så mycket nya tekniska grejor man ville testa efter workshopsen..! Och jag fick träffa ytterligare en handfull vänner som jag tidigare bara träffat på datorn. Nu är jag nog uppe i ett tjugofemtal i alla fall, vänner som jag lärt känna på nätet och även träffat IRL. Som jag utan vidare skulle ta emot som övernattande gäster i mitt hem - eller, det går såklart bra med bara en fika också!

Jag kommer inte att sluta blogga, men kanske det blir lite glesare mellan inläggen. Det kanske blir två-tre inlägg/vecka, och då kanske det blir mera att jag varvar med min andra blogg.

Jag skriver ju ett och annat på PocketBlogg.se också, den har fått sitta emellan lite nu.

Jag har i alla fall fått en hel del nya läsare på båda mina bloggar. Inte vet jag om det är samma personer som kommer igen och läser eller om det är nya, men ni är hjärtligt välkomna att fortsätta följa mig i alla fall. Jag länkar väl liksom förut på Facebook och Twitter, så får vi se vad jag taggar med!

Rejält!

En 85-åringsuppvaktning ägde rum i eftermiddags.

På landet - ja, det riktiga landet, en by ett par mil från "staden" Hjo.

Ett hundratal gäster bjöds på ett par olika sorters smörgåstårta, vetebröd, mjuk kaka, flera sorters småkakor (jag räknade inte antalet) och en tårtbuffé (räknade inte antalet tårtor heller).

Ska det va' kalas, så ska det va' rejält. I alla fall på landet, i alla fall i Skaraborg!

Valborg

Och jag är inte på minsta humör att festa och fira in våren.

Har fullt upp med min konstiga stressmage och alla funderingar hit och dit.

Önskar man kunde stänga av tankeverksamheten emellanåt, som när man slår av datorn.

I morgon har de lovat vackert väder - om än lite kallt - lokalt över stugan och skogsplätten. Då tänker jag vara ledig. Från funderande, mailande och telefonsamtal. Det får jag ta tag i på torsdag igen.

Till dess : godnatt! (Ja, jag sover faktiskt lite bättre sedan vi kom hem från Budapest. Alltid något!)

Och så lite Wordfeud...

Jag gillar sällskapsspel. Gärna sådana som går ut på att prestera något, inte så gärna att räkna eller tillämpa strategier.

Jag är inget vidare på schack eller monopol, men jeopardy går bra. Och Alfapet.

Fok tycker ofta att det är lite jobbigt att spela spel med mig, har jag märkt. Om man spelar ett spel måste man ju gå in för det, annars är det väl inget kul för nån? Om folk fuskar eller maskar sig igenom en omgång för att man inte ids?

När dottern R presenterade mig för Wordfeud var jag såld med en gång. Visst kändes det lite konstigt först när man spelade på telefon eller padda, men snart var man inne i det. Via Facebook hittade man nya vänner att spela med och det är ingen som sitter och tjåstar för att jag provar ett oändligt antal ord för att kolla vilket som ger mest poäng.

Jag har några vänner som jag spelar med hela tiden. Några är mycket duktigare än jag - då kanske jag vinner en gång av fem - och med några är det tvärt om. Men det är spännande att se vilket det skall bli. Och så har jag några vänner som jag spelar med lite då och då. Och spelplanen ser inte likadan ut tvp gånger!

Hur mycket tid tar det då? Inte mycket skulle jag säga. Kanske 1/2 timme om dagen, ett par minuter i taget lite då och då. Om jag har 7-8 spel igång samtidigt har kanske två av mina motspelare hunnit lägga mellan gångerna jag kollar min telefon.

Det är jättebra hjärnträning. Och jag KAN sluta när jag vill, jag lovar!

Min plätt på jorden

Idag har det varit en strålande vårdag, om än lite kall. Vi passade på att åka till stugan och se hur det stod till där. Det hade hänt väldigt mycket sedan vi var där sist, för tre veckor sedan, så nu är det dags för lite "vårbruk". Det får bli på onsdag, första maj. Då har de också utlovat fint väder.

Om Facebook

Idag har jag nästan inte kollat på Facebook alls.

Jag blir så irriterad på den nyaste uppdateringen i iPhonen. Det känns som man missar en massa uppdateringar hela tiden.

Jag vill ställa in både News Feed, All Friends och Most Recent. Jag vill inte att Facebook ska välja ut mina Top Stories.

Men hur många gånger jag än ställer in Most Recent så hoppar det ändå tillbaka till News Feed. Ändrar jag vyn till All Friends så kommer ett nästan helt annorlunda flöde.

Om man skriver en kommentar på ett inlägg så vet man aldrig var i tråden det hamnar. Om man skriver under någon annans kommentar så kanske man hade tänkt det som svar på det, men det kan alltså numera hamna hur som helst. För att Facebook behagar gradera villet som är "mest populärt" eller nåt.

Nää, det här liknar inget längre. Uppdateringar ska ju göra programmet bättre, inte obegriplig.

Skärpning Facebook, annars förlorar ni mig helt!

Var är vi?

Jag spanar in mina bloggande kollegors verk och blir lite konfunderad.

En del numrerar sina inlägg, som ni ser gör inte jag det.

Men nu ser jag med en snabb överblick att det är olika siffror bara på de senaste inläggen.

Är vi på dag 94, 92 eller 86? Var det den tredje maj som det är 100 dagar?

Äsch, jag får ta fram kalendern och räkna!

Resa, ja..

Just nu är jag rätt trött. Vill bara komma hem.

Varför behövde det vara så, när allt klaffade förut hela dagen - skyttelbuss från Budapest till flyget, incheckning, flygresa, flygbuss till Göteborg, tåg från Göteborg - så blir tåget så försenat, så när vi kom till Skövde hade vår buss gått för två minuter sedan... Vi som skulle haft en halvtimme tillgodo där.

Bara att vänta på nästa buss, 50 min senare. Så är det att bo i landsorten.

Och ytterligare lite skräpmat från den närbelägna grillkiosken.

Som sagt, nu vill jag bara hem och sova. Och äta enbart nyttiga saker. Ett tag.

Den ungerska bruttonationalprodukten

har fått ett bra bidrag av oss idag.

Ja, vi gjorde ändå inte av med jättemycket pengar, för allt är ju så billigt här. Men vi har både handlat på saluhallen och i stan, och ätit griskind med sparrissoppa och fikat (icetea resp icecoffee) ute. Och jag har köpt en tjänst också, en välbehövlig manikyr.

Och så har vi faktiskt varit väldigt duktiga på att inte handla annat än vi behöver. Inga strumpbyxor (fast det finns både roliga och billiga) och inga skor (samma sak där...)

Vi svälter inte ihjäl

varken på kultur eller mat. Idag fortsatte vi med några sevärdheter som vi inte hann/orkade med sist vi var här, nämligen den stora synagogan med judiska muséet och minnesträdgården, och St Stefansbasilikan, den enorma katolska kyrkan som är otroligt påkostad med hur mycket olikfärgad marmor och gulddetaljer som helst.

Man blir alldeles överväldigad av dessa upplevelser, på olika sätt förstås. Googla på holocaust till exempel, och läs om hur det var här under tiden 1941-1944.

Utställningen om judarna var grundlig, den började med uttåget ur Egypten ca 1500 f Kr.

Mellan dessa besök intog vi den obligatoriska matsäcksmackan. Även om det är billigt att äta ute här så är det inte alltid man vet vad man vill ha. Då kan man sätta sig på en bänk och äta en macka, och så äter man något stadigare senare på dagen.

Idag blev det obligatorisk gulasch på restaurangen "for sale" mitt emot saluhallen. Ca 85:- inkl dricks för två rejäla portioner soppa med bröd, dricka och obegränsat med jordnötter att skala och äta medan man väntar på maten (skalen slänger man på det halmströdda golvet!)

Före kvällspromenaden gick vi tillbaka till St Stefan på en av alla konserter som hela tiden erbjuds i Budapest ( se concertsinbudapest.com ) Flera gånger i veckan spelas högklassig klassisk musik. Det vi hörde var Esztergom Symphony Orchestra och Balassa Balint Choir med fyra solister som framförde Mozarts Requiem. Dirigenten Reményi Károly har jobbat med denna konstellation i 48 år, så han visste vad han gjorde...(många av de medverkande var inte så gamla, så de hade ju inte varit med personligen hela denna tid..:))

Bussåkardag

Idag har vi åkt runt i de mest kända delarna av Budapest, så vi inte skulle missa nåt viktigt. Köpte hop-on-hop-off-biljetter som räckte i två dagar på tre olika rundor, och åkte faktiskt alla tre idag.

Avslutade med en timslång båttur på Donau, som är en fascinerande flod. 280 mil lång, rinner upp i Schwartzwald, genom 8 länder och däri 4 huvudstäder innan den mynnar i Svarta Havet. Den är i genomsnitt 5-6 meter djup och ett par hundra meter bred, och djupaste stället i Budapest finns nedanför Géllert-klippan där den är ca 11 meter.

De 8 broarna som fanns i Budapest sprängdes alla under 2:a Världskriget,. Den första, Margit-bron, i morgonens rusningstrafik, varför många hundra ungrare fick sätta livet till på en gång. Alla broarna byggdes upp igen efter ursprungsritningarna, utom Elisabeth-bron som dröjde ända till 1964 och då fick ett modernt, stilrent utseende.

Ytterligare två moderna broar har kommit till därefter, en av dem vid det tjusiga teaterhuset som också byggts nytt.

Det som är så charmigt med Budapest är att det finns så otroligt många vackra gamla byggnader kvar sedan slutet av 1800-talet (trots att mycket förstördes under ww2) men man har också efter behov byggt till nya, moderna torg och tillbyggnader. Tiden bakom järnridån var en tråkig parentes även vad beträffar arkitekturen, och det har man pusslat till bra åtminstone i centrala delar av stan.

Imponerande.

Man har också ett mycket större behov av minnesmärken både över enskilda personer och händelser än vi i Sverige, som inte har varit direkt utsatta för krig och konflikter på flera mansåldrar. Men det finns svenskar som gjort stora insatser på andra håll i världen. Raoul Wallenberg har fått ett av de vackraste minnesmärkena i Budapest. En minnesträdgård bakom synagogan, med en tårpil i silvermetall, med ett blad som symbol för var och en av de hundratusentals judar som blev offer här. Gripande.

Salus per aqua

Nej, jag vet att det är en myt och efterkonstruktion att ordet SPA betyder "hälsa genom vatten". Att det finns en ort som heter så (i Belgien?).

Men det finns få saker som känns så otroligt VEDERKVICKANDE som en dag vid "den goe hälsobringande brunnen", som Povel & co uttrycker det i Sorglösa Brunns Oktett.

Detta har vi gjort idag, närmare bestämt Stadsparksbadet Széchenyi. Det är en hundraårig badanläggning som hämtar 76-gradigt vatten från den näst djupaste källan i Budapest (1246 m djup). Vattnet innehåller bl a kalcium, magnesium, klor, sulfat, alkalier, fluor mm.

Tyvärr orkade vi ju inte utnyttja alla de 13 poolerna plus bastu, ångbad etc som finns inomhus, i högsommarvärmen som råder. Vi var så svältfödda på sol och ljumma vindar så vi höll oss mest kring den 38-gradiga termalpoolen och den 26-gradiga simbassängen utomhus. Och så fanns det ju vatten att dricka också förstås.

Å, vad hälsosamt! När vi hade badat färdigt framåt fyratiden gick vi ner längs Agassy-avenyn till vårt favoritcafé och åt varsin stor bakelse/tårtbit och kaffe. Det är i alla fall M-s födelsedag.

I Budapest

kan man verkligen undra hur jag hamnade.

Jag gör som vanligt, jag bara hänger med Michael och hans mappar samt inbyggda GPS och kartor. Han har sina system. Märkligt att jag faktiskt lyckats resa flera gånger inom och utom landet på egen hand!

I alla fall. Eftersom "företagets policy och ekonomi" kräver miljöval åkte vi buss, tåg och buss innan vi tog lågprisflyget från Säve och landade här vid 19. Sedan buss igen och mot en extra dusör tog chauffören svängen runt vår gata, där den lägenhet vi disponerar ligger. För att vi skulle hitta direkt. Kalla det "nattstopp"...:)

När vi hade installerat oss var vi rätt hungriga och ville ha något snabbt, så det blev McDonalds. Vi vet inte riktigt vad vi beställde men det var gott. Jag försökte i vanlig ordning byta pommes fritesen mot grönsaker, men det gick inte, sa tjejen i kassan. ("Varför då", tänkte hon säkert också!) En stor stjärna i kanten för storleken på den "normala" drickan: 25cl! Jag lyckas nästan inte få i mig 40 eller vad det är i Sverige.

Sedan tog vi en lång promenad för att köpa vatten och lite annat. Det finns ju massor av småbutiker som har öppet "jämt". Vi gick och gick, och så handlade vi då till slut. Bara för att hitta en hel handfull butiker av samma slag alldeles där vi bor, när vi kom tillbaka från andra hållet. Ja ja, vi får utforska lite mer i morgon när det är ljust! Ska i alla fall köpa bröd i bageriet runt hörnet till frukost.

Glada tillrop

uppskattas mycket om de är personliga, uppriktigt menade och kommer i rätt tid när man behöver det.

Men den där sorten som kryllar runt på Facebook kan jag vissa dagar få krypningar längs hela ryggraden av. Snudd på att det slår upp röda prickar i armvecken.

Hur skulle jag kunna glömma att varje dag är en ny dag med nya möjligheter? Varför skulle jag bry mig om vad illasinnade och avundsjuka människor säger om mig, de stjäl ju bara energi? Är jag otacksam över det jag har om jag väljer att inte "gilla och dela"? Vem kan jag förvänta tro på mig själv om inte jag själv?

Det hjälper faktiskt inte att ENBART ta sitt öde i egna händer och skapa sig ett liv. Att se kriser som utveckling och motgångar som nya utmaningar. Det fungerar inte riktigt så.

I de flesta fall är minst en annan part inblandad, som har mycket mer makt över mitt liv än jag själv i vissa lägen. Spelar ingen roll hur positivt jag tänker och hur mycket jag visualiserar att jag har fått min önskeplats i tillvaron.

Ju mer jag tänker, desto hårdare blir nedslaget när jag om ett tag får veta att någon annan har tagit den plats som jag trodde var min. Därför försöker jag att inte tänka alls, om jag inte blir tvungen.

Önskar man kunde sätta hjärnan i viloläge så man kunde koppla bort de där hurtiga "levnadsråden".

De säger på nyheterna

att skådespelaren Ingvar Kjellson snart ska ha premiär igen.

25 år efter uppnådd pensionsålder.

Visst, han är en bra skådespelare, men han kunde väl unna sig att vila lite!! Och till och med släppa in någon ung arbetslös skådespelare på scenen..!

Prinsessan på ärten

På det hotell där jag just nu ligger och ska försöka sova har de av någon anledning Sveriges hårdaste sängar.

Ändå förläggs vår regionfullmäktigegrupp här varenda gång, dvs en gång/månad, när det ska övernattas.

Efter tre försök beställde jag ett uppblåsbart liggunderlägg på nätet. Kan väl alltid vara bra att ha ändå om det inte funkar som jag tänkt, resonerade jag. Men det gjorde det!

Ett 38 mm tjockt liggunderlag räddar mig från sömnlöshet. Och hoprullat får det plats i en normalstor resväska.

Ingen ärt, kanske, men ärtgrönt...

Röj

Jag har röjt ur en del i min garderob. En del saker som jag kom på att jag nog inte använt på 3, 4 år och en del som knappt blivit använt alls - felköp eller sådant som jag tagit emot av någon som tröttnat på ett snyggt plagg. Jag har tyckt att det var snyggt och det har passat men jag har inte haft användning för det.

En hel stor papperssäck blev det, av fullt användbara plagg. De skall gå till någon second hand-försäljning, så att det blir lite nytta av dem.

Först när något är utslitet och trasigt kasserar jag det, mjuka tyger blir trasor och jeans blir laglappar t ex. Ytterst lite går till bränning direkt i soporna.

Jag hör till det utdöende släkte som fortfarande skiljer på sommar- och vinterkläder. Ja, inte alla kläder men jag plockar bort en del som blir som nytt när man tar fram dem nästa säsong. Ändå händer det alltså att en del grejor hämger med fram och tillbaka och inte används på flera år. Och det händer också att en del hamnar längre ner i högarna och man gör fynd när man väl börjar gräva.

Det blir som att gå till en vintage-butik i sin egen klädkammare. Man kompletterar bara med någon ny scarf eller blus och så kan man kombinera ihop helt nya "ensembler". Fast det ofta handlar om jeans och en kofta...

Jag har inga dyrbara märkeskläder i min garderob, men faktum är att Lindex eller KappAhl- kläder håller över lag lika länge som Gudrun Sjödén enligt min erfarenhet.

Varje gång jag rensar bestämmer jag mig för att jag ska bli bättre på det - för man sparar i alla fall på alldeles för mycket. Men ändå går det 3, 4 år mellan varje gång!

Gammal är äldst

Så här års är den värsta, värsta tiden för min hud. Det är så elektriskt överallt, och jag blir så torr så jag tror att jag ska självantända när som helst.

Jag vet inte om jag inbillar mig eller om jag glömmer från år till år, men jag tycker det blir värre och värre.

I år har jag i alla fall kört hårt ned en über-fet tysk fotkräm som har förskonat mig från de värsta blödande sprickorna. Nu är tuben snart slut men det är väl vintern också hoppas jag.

I ansiktet har jag året om Canoderm från Apoteket. Det är en kräm med karbamid, som en hudspecialist rekommenderade mig för ... sju år sedan ganska precis. Så här års får jag kladda på mer flera gånger om dagen, det är verkligen extremt detta... Det säger bara slurp!

På kroppen brukar jag ha en vanlig lotion som man köper i mataffären. Hth brukar funka bra på mig, karbamid i den också. Nu råkade det bli LdB i stället, det var något extrapris och den har funkat förut. Men jag höll på att få spunk! De måste ha ändrat receptet! Jag blev nästan ännu torrare av den. Om det vore möjligt.

Efter lite botaniserande bland hyllorna bet jag huvet av skam och köpte en vinröd flaska med namnet "Dove pro-age nourishment body cream oil". Det var det som lät smetigast av allt på hela hyllan. Den utlovade att huden skulle bli "velvety"..

Och faktiskt, den funkar! Man får fortfarande ta rätt flödigt och man behöver bara bre ut den så hör man nästan slurpet när den sugs in i huden. Men sedan blir huden närmast sammetsmjuk i stället för 0-ans sandpapper!

Man får väl inse att det är åldern, då. Lika bra att ge efter. Idag har jag dessutom anmält mig på en bemanningssajt till. GOveterans.se . För folk över 40.

Memory lane

Lilla S var här en sväng med sin mamma i eftermiddag. Hon fick tag på en leksakshund som plötsligt var jätterolig. Det är ju sådär, grejor ligger och ligger, och så får ungen syn på dem och börjar leka.

Jag började sjunga på sången "Vår pudel har fått valpar" och den var tydligen också jättekul. Tyvärr kom jag bara ihåg tre verser och resten några ord här och där, så vad göra? Inga resultat på youtube men däremot en massa andra Gullan Bornemark-låtar och klipp. Så där fastnade väl vi ett tag i alla fall.

Sedan hittade jag hela texten till låten genom google. Fast den stod under Agneta Fältskog - den är visst med på barnskivan hon gjorde tillsammans med sonen.

Så slutligen fick vi veta vad valparna drömmer om ifall de gnäller lite på natten. En sån tur.

De där låtarna är verkligen geniala. Hur skulle man annars komma ihåg dem 45-50 år efter att man lärde sig dem? Enkla men inte urvattnade texter om saker som är nära och konkreta för barnen och bra melodier med lagom variationer. Dessutom massor av upprepning hela tiden, som små barn älskar, men det tänker man inte på ens som vuxen. Pedagogik!

Ett vårtecken

Nu är det prydliga tjocka lagret med granris borta från rabatterna framför Residenset i Vänersborg.

Och si, därunder fanns en del blommande krokus, tulpanblad och påskliljeknoppar!

Men kallt är det än.

Hoppet är ute

igen.

Så dagens inlägg lånas från min andra blogg. Kanske är det några andra som håller till på den här bloggen? Det blir ingen snygg länk men klicka på den i alla fall.

http://evaihjo.blogspot.se/2013/02/prydlig-och-skotsam-kommunikator-soker.html?m=1

UFO

På sista tiden har jag hittat en del sticksällskap på internet. OnLine Stickcafé på Facebook, Stickpodden, Knitmoregirls och Stick with us som poddar och Ravelry som hemsida.

Man lär sig en massa nya begrepp. Det är inte bara fråga om aviga och räta längre. Här förekommer gamla ord med nya betydelser - till exempel UFO och pytt - och nybildningar av ord - till exempel frogga. Ibland är det lite långsökt.

Frogga kommer från det engelska ordet för att repa upp - rip. Om man säger att man måste repa upp på engelska så blir det I have to rip it. Rip it. Ripit. Vem säger så på engelska? Just det, grodan, the frog. Alltså har det blivit att frogga på svenska.

Pytt kallas ett speciellt mönster på en populär sjal med en massa uddar på. Har aldrig hittat någon förklaring till det, och särskilt kul var den inte heller att sticka. Tyckte jag alltså. Men det där är ju olika.

Ett UFO har jag just nu liggande bredvid mig. Fem bitar som väntar på att bli ihopsydda till en kofta. UnFinished Objects, alltså. Fast den är blockad och klar = utspänd och formad i fuktigt tillstånd.

En grej som i alla fall blev klar i går är även det ett populärt mönster, pippitröjan i koftmodell. Tog en knapp månad att sticka, fast då gjorde jag förstås en disktrasa och några uddar på pytten samtidigt...

Fortfarande långt till vår!

Idag tog vi oss äntligen ut i skogen och upp till vår lilla stuga i skogen på Billingens södra hörn. Ta en karta, lägg en linjal mellan Häggum och Varnhem, sätt en nål mitt emellan så är man där.

I verkligheten är det dock inte lika lätt att ta sig dit. Sista biten, ca 4 km, är en liten slingrig och backig skogsväg, som inte plogas vintertid eftersom det inte finns några fast boende längs den vägen. Ett och annat timmerlass trafikerar vägen förstås, och så några ryttare som motionerar hästarna där. För övrigt ser man mest spår av älg, rådjur, hare, räv och ibland något lodjur.

Berget Billingen hör ju till de s k Västgötabergen, som är platåberg och alltså inte jättehöga, men drygt 300 m över havet märks faktiskt. Vättern ligger ju på 88, vill jag minnas.

Där vi har vår skogsplätt är det ungefär odlingszon 5, som i Norrland, eller i Alperna. Det ligger inte snö hela året förstås, men alltid flera veckor längre än hemma i Hjo.

Idag var det ca två dm djup snö mitt på vägen, så vi ställde bilen vid korsningen och gick i de isiga hjulspåren upp till stugan. Solen värmde skönt men det var fortfarande snö på taket och inte en blåsippa till synes. Inte ett grönt strå, faktiskt. Det är ju fortfarande flera minusgrader på nätterna. En del år har våren varit i full gång vid den här tiden!

De enda som inte låter sig hejdas är fåglarna som trotsar kylan och kör igång vårkonserten så fort det blir ljust.

Och om ett par veckor så KANSKE snön och isen är borta...

Varifrån och varthän...och varför

Idag kom dödsannonsen i tidningen. Jag hade vetat om dödsfallet i några dagar, man får ofta reda på saker unnan det kommer i tidningen här på orten.

I synnerhet när det gäller en person som är "lite halvkänd" i trakten.

En person mänskligt sett mitt i livet, sportig, stor bekantskapskrets, familj - barn som är bekanta med mina barn. Rätt många år kvar till folkpension.

Plötsligt tar det slut. "Människans dagar är som gräset, hon spirar som blomman på marken, så sveper vinden fram och den är borta, platsen där den stod är tom.."(Ps 103:15,16.

Ingen vet hur kort eller långt det blir. Nuet.

Min lilla faster

Ja, ni kanske börjar bli trötta på alla mina släktingar, men jag lovar att jag har massor kvar!

Min faster visste hur man hushållade. Hon kunde laga stora och överdådiga smörgåsbord och kalasmiddagar. Men också sticka och stoppa strumpor och ta vara på utslitna kläder till mattrasor.

Och hon klippte bort knapparna, dem kunde man ju använda igen. Knappar slits ju inte ut precis.

När vi röjde ur grejorna efter fasters hem var det ingen annan som ville ha knappsamlingen - och en drös andra sybehör och sånt. Men det kan man ju inte slänga! Plötsligt ramlar ju en knapp ur, och har man inte en likadan så kan man ju byta alla!

Nu skulle jag ha sex likadana röda knappar till ett av mina projekt. Och visst fanns det det!!

Funderar

och undrar om man ska få någon semester i sommar, tro.

Om man inte har jobb så kan man ju inte vara ledig. Enkel logik.

Förra sommaren var vi ute på två resor, Ms födelsedagspresent till Paris (från barnen) och så var vi i Brighton (och en sväng till London under OS).

Som väl alla minns var förra sommaren högst tvivelaktig vädermässigt. Så man hoppas att den här blir bättre. Sämre är knappast möjligt.

Vi skall i alla fall sticka iväg en långhelg (torsdag-tisdag) till Budapest i april. Det är en budget-budget variant med självhushåll i lägenhet hyrd till kompispris och lågprisflyg, men i alla fall. Miljöombyte. Och vi skall ta oss till delar av staden där det var för varmt när vi var där för några år sedan. Och bada måste man ju.

Så blir det ingen långresa i sommar så har vi gjort en i vår. Hoppas att jag har fått något besked om vad jag gör i maj innan vi åker.

Varför började jag fundera på det här, då? Jo, jag såg följande bild på Facebook och sveptes tillbaka till souvenirbutikerna i Brighton, där det fanns alla varianter på vad man skulle göra förutom att "Keep calm". Och på alla varianter av prylar, muggar, tröjor, affischer...

En osannolikt kall första april

Vi åkte och hälsade på mamma i Skövde en stund, och därefter föreslog sonen T att vi skulle "åka och titta på nån gammal kyrka eller nåt".

Så vi for iväg lite planlöst men kom sedan på att vi kanske skulle se efter hur det stod till med ägorna på södra Billingen. Vi har ju inte varit vid stugan sedan i oktober eller så. Den planetade granhämtningen i december fick vi ju ställa in på grund av snöhinder.

Det visade sig vara omöjligt att ta sig dit idag också. Tjockt med blankis på den lilla grusvägen så vi ändrade oss gemensamt och for vidare. Det hade inte varit kul att bli liggande i diket. Ingen av oss hade dessutom ordentliga vinterskor, annars hade vi kunnat gå sista biten.

Vi tog vägen över Sveriges vagga - Varnhem, Broddetorp, Bolum - och tittade på konst på några ställen och åt mat. Jättevackert och soligt, men var är värmen??? Många minusgrader på nätterna gör att snön fortfarande ligger tjockt till och med mitt ute på fälten där solen gassar på som värst.

Nu behövs det varmt vårregn om det ska komma något grönt på marken i år!

Blir man sjuk så blir man

Dessutom är det ju storhelg och vi har varit barnvakt ett par dagar, så om det blir ett litet glapp i blogghanteringen så må det vara hänt.

Efter två avklarade tredjedelar av bloggprojektet Blogg100, med två bloggar, så är jag nöjd med min insats ändå. Good enough.

Tandläkare

Jag kan inte påstå att jag någonsin tyckt om att gå till tandläkaren.

Ändå har jag varit där hundratals gånger.

När jag var liten var det alltid mamma som följde med mig dit. Sedan gick man själv under några år.

Sedan skulle man följa tre barn, som inte haft så mycket hål men däremot tandställningar alla tre. Och sedan de blev större går de på egna ben.

Och nu är det dags att följa med mamma till tandläkaren.

Avdelningen konserverad gröt

eller "onödiga saker som jag aldrig trodde jag skulle köpa".

Färdigknäckta ägg på flaska. En liter motsvarar ca 20 ägg. Färdigvispade - man skakar bara lite lätt.

Kostar mindre än vad motsvarande mängd vanliga ägg kostar. Tar mindre plats både vid transport och hemma i kylen. Man slipper släpa hem en massa skal och äggkartong. Flaskan sorteras som hårdplast eller diskas och används igen.

Man sparar kladd och disk i alla fall när man gör omelett eller äggröra - bara att hälla direkt i pannan. Gör man pannkaka eller sockerkaka blir det ju disk i alla fall.

Konstigt nog är jag ändå lite skeptisk. Produkten funkar helt ok, men jag tror det har att göra med den låååånga hållbarheten. Det känns som om något mer måste vara tillsatt i flaskan...!

Två och en halv timme

är liiite för lite. Att sova, alltså.

I natt var det stört omöjligt. Det är för mycket på min "hårddisk" i hjärnan, som inte är kompatibelt. Varken med vartannat eller med verkligheten. Då uteblir sömnen och det är ju inte så bra.

Särskilt om man som idag skall dra upp klockan fem och tvätta håret för att ta bussen, tåget och tåget till jobbet. Så ett tag efter 02 gick jag upp och vidtog diverse åtgärder för att göra mig tröttare. En mugg varm mjölk med honung i var en sådan åtgärd.

Det lyckades ju till slut, för jag somnade ju. Och klockan fem sov jag som en gris , men det var ju bara att strunta i.

Gick som en zombie till bussen, sov som en stock på både buss och tåg med podcast i örat. På så sätt är det rätt skönt att ha lång väg att åka, när någon annan kör.

Och nu på eftermiddagen är jag riktigt som vanligt. Nu måste jag hålla mig vaken ända tills det blir dags att sova. Annars blir det samma visa igen.

Papper eller padda?

I vårt hushåll har vi varsin iPad, eller padda om man så vill. En i tjänsten och en i företaget.

Vi har också en daglig morgontidning, två tidningar som kommer 2 resp 4 gånger/vecka och en söndagstidning. Plus facktidningar och diverse organisationstidningar och en del reklam. Det blir en massa papper varje vecka.

Nu har jag bestämt oss för att sluta med så många papperstidningar. Det är ju inte klokt.

Man kan ju pröva ett tag och se om man vänjer sig. Skulle tro det. Och man slipper kassera en massa tidningar som man inte ens hunnit öppna.

Dagens husmorstips

I likhet med Underbara Clara går jag ibland omkring i prickig klänning och fixar och donar. Man blir extra kreativ då.

Idag gjorde jag något som länge behövts men inte blivit av. Jag gjorde rent min platt-tång.

Ni vet, det där nödvändiga verktyget som alla svenska kvinnor med tunna, raka hårstrån bara MÅSTE ha för att kunna visa sig ute. Man kan göra frisyren alldeles rak och platt om man vill, men också lyfta in volym och böja till små busiga vinklar på topparna - vilket är nödvändigt om min aktuella frisyr ska funka, enligt min frisör-Lisa.

I alla fall. Efter ett antal års användning blir det en beläggning på själva "plattorna" som man kniper ihop runt hårslingorna (eller -striporna, kanske man skulle säga). Det är väl själva håret som bränns lite och så har man ju alltid lite "produkter" av olika slag för att skydda det från total utslitning.

För att ta bort denna beläggning använder man enklast samma medel som man använder till att rengöra spishällen av glaskeramik. Det är ett milt slipmedel men väldigt effektivt. Man kombinerar det med lite vatten förstås, men självklart doppar man inte ner hela tången i diskhon utan tar det försiktigt med trasa. Jag tog dessutom en vit skursvamp och gjorde rent utsidan på tången med diskmedel - inte hela handtaget alltså utan bara själva tången. Den blev som ny!

Men jätteförsiktigt med vatten! Jag torkade den så mycket det gick och låter den nu hänga och torka nästan ett dygn innan jag ska använda den igen. Man måste ha respekt för vatten och elektricitet.

Marstorken

Den här månaden har vi haft det ena "isdygnet" efter det andra.

Snön vägrar att smälta runt tvättvindan.

Idag när det är lördag och dessutom sol trotsar jag minusgraderna i skuggan, pulsar ut i stövlar och hänger tvätten ute.

Just nu är det +7 i solen. Det blåser inte så mycket, men med 1400 varvs centrufugering borde tvätten ändå hinna torka innan solen går ner.

Om inte annat så får den en doft som ingen Comfort någonsin kan slå!

Hosta

är väldigt onödigt tycker jag.

Särskilt när den intensifieras och kombineras med snuva och värk i kroppen precis innan vi skall ha vårens stora konsert med kören.

I går kväll slocknade vi båda två av ren utmattning redan vid halv tio, det har inte hänt på jag vet inte hur länge. Men så är det ju det här med hostan som måste ombesörjas nu, runt tretiden.

Jag vet väl att man inte ska knapra värktabletter och hostdämpande mediciner och bara köra på. Men har man övat i ett par månader så vill man ju vara med på konserten också.

Ska sova några timmar till och kombinera medicinerna med ingefärsdryck och apelsiner. Det ska gå.

Antikrundan

Är det pensionärsvarning på det, eller?

Fattar inte att jag tycker det är intressant! Gammal bråte som folk har släpat fram ur gömmorna och kommer med dollartecken i ögonen för att få värderat. Helst till ett sexsiffrigt eller större belopp, förstås.

Kanske har det med att göra att man håller på och plockar med en massa lösöre under den här perioden. Man vill ju inte riskera att göra sig av med något som är värdefullt. I alla fall inte utan att få vettigt betalt.

Historiens vingesus - eller hur det var

Idag jobbade jag med en informationsfolder om Våmbs kyrka, den äldsta kyrkan i Skövde. Den är ända från 1100-talet, faktiskt. Ja, ni vet Arn och det. Typ. Om han hade varit på riktigt.

I en nisch i muren finns en kanonkula som danskarna lär ha avfyrat mot kyrkan på 1500-talet någon gång. Det ni, då va det action här omkring.

Bäst jag stod där och plitade ner en massa faktauppgifter om föremål och renoveringar slog det mig. 1200-talet, 1400-talet, predikstol från 1773, sedan kom en stor renovering 1898. Vänta nu!

Det började nästan fysiskt att susa i öronen. 1898 var min "mormor Elin", alltså min mormors mor, 9 år gammal. De bodde ju i trakten. Jag vet säkert att hennes barn, min mormor, Svea, växte upp i den lilla byn Våmb och måste ha varit i konfirmationsåldern när nästa stora renovering ägde rum, ca 1923. Hon och hennes fyra år yngre bror måste ha hängt runt där och följt renoveringarna, kanske till och med hjälpt till med något i sammanhanget. Familjen hade lanthandel och bensinmack och sålde säkert varor till de som jobbade på kyrkan.

Det var vid den här tiden, har mammas morbror berättat, som man rakade av allt hår på skolpojkarna för att slippa bekymret med huvudlöss, som var jättevanligt. Inte gick man och köpte nåt medel på apoteket!

Jag skulle vilja prata med dem och fråga om det här. Men det är för sent. Mormor Elin dog 1981 och mormor Svea 2007.

De fick leva länge, men jag hann inte fråga.

En timme efter

så kom man hem från dagens eskapader, en timme senare än det var tänkt alltså. Men snöstormen uteblev.

Kort galopp till kören för sista övningen före konserten på lördag. Hann vara med en stund i alla fall.

Sedan titta ikapp på den utmärkta danska serien Dicte, som jag missade igår. Å, den är så spännande.

Kortkort blogginlägg, och nu är det gonatt!

Besked

Detta var inte det enda besked jag väntade på, men det är i alla fall ett bra besked.

"Positivt" kan jag ju inte säga i det här fallet, eftersom ett positivt provsvar betyder att man faktiskt har något som är fel.

Hänger du inte med nu, så backa till mitt blogginlägg på den här platsen från 130306.

Det var allt för den här gången, over and out!

Åker framåt

På tåget hem från Göteborg lyckades jag sätta mig på en plats där jag färdas framlänges. När man åker på regionen runt-kort bokar man ju inte sittplats utan tar första bästa lediga plats i den riktning man kan tänka sig att åka.

När man bokar tågbiljett kan man nämligen inte boka vilken riktning man vill åka utan bara om man vill ha fönster- eller gångplats. (Som om det skulle spela någon roll. )

Det är bra när man går på tåget på t ex Göteborgs centralstation, där spåren tar slut och tåget bara kan gå åt ett håll. Mindre bra i t ex Herrljunga, där det inte är solklart åt vilket håll tåget tänkte fara iväg. Det händer titt och tätt att jag i alla fall sätter mig åt fel håll, fast jag vet att jag mår bättre av att åka framåt.

Bästa tågtrafikanter! Jag skulle vilja föreslå två förbättringar för oss alla som inte har väderstrecken alldeles klara för oss. 1) fixa en möjlighet att boka biljett med valet "framåt" eller "bakåt". Särskilt för de som verkligen börjar kräkas efter två kilometer. Och 2) lägg in en liten pil i de digitala skyltarna på varje vagn, där det står vart tåget går, så man fattar åt vilket håll det rullar. Tar ju inte mer plats än en bokstav.

Sådär. Då har man löst det världsproblemet.

Massa kaffe blir'e...

Ovanligt gott kaffe har de här på Lindholmen science park. Och förresten, maten, frukten, vattnet... Allt är rikligt och väl uttänkt. När man sitter stilla med många människor i föreläsningssalar går det åt framför allt vätska.

Det är också upplagt för rörelse och mingel mellan de olika passen. Därför har jag satt mig i ett hörn och tagit en liten motorikpaus. Med min stickning.

Här kommer bilder på ett par av de rätter vi ätit här. Vi är ju i Göteborg...! Ser fram emot middagsbuffé i kväll.

Sett på tåget

Man tror att man har sett det mesta, men på tåget från Falköping en fredag i mars blir jag förstummad.

Ombord stiger en liten familj, kvinna, litet barn och en man som måste vara i min ålder. Inte så märkligt kanske. Det som förstummar mig är denne svenske mans frisyr. Han har uppenbarligen självfall och börjar få grå tinningar, inte heller märkligt, men han har en mängd kraftiga dreadlocks hopfästa till en svans i nacken - som räcker honom till knäna! Jag överdriver inte. Jag har aldrig sett så långa dreadlocks på någon person, knappt så långt hår ens. Imponerande huvudhår på en medelålders man!

Undrar vad han sysslar med, där inte detta hårsvall är i vägen?

Dagen idag

Alla dessa dagar som kommer och går. En del skall firas ordentligt med våfflor eller kanelbullar, andra skrattar man lite åt och åter andra går förbi ganska obemärkta.

Den dag som infaller idag hör väl till de mindre firade. Möjligen kanske den uppmärksammas mer av matte-nördar än av andra sorters nördar (dit jag hör). Den bygger helt och hållet på dagens datum. Fast egentligen håller det inte riktigt, för det ska ju finnas ett oräkneligt antal decimaler. Inte bara de två, som uppstår när man skriver dagens datum i USA.

Vad är det för dag, då? PI-dagen förstås.

3.14

Aprilasnö?

Hur kunde det gå till? Det är ju bara mars?Jag har inte sett några lärkor än som det ska snöa tre gånger på.

Isbarken på trottoarerna hade försvunnit och det var ju bara ett tunt lager dagsmejad skarsnö över gräsmattorna. Och så kommer det en ny decimeter med snö! Vem har beställt den?

Ännu konstigare är det att det är snö i Hjo och Skövde men inte i Falköping och neråt. Vi tillbringade kvällen i Göteborg och där var det solljust och vårigt.

Det finns ingen rätsida i världen.

Hurra vad jag är bra.

Sådär fick man visst inte skriva, men nu gjorde jag det i alla fall.

Jag behövde nämligen lite pepp. Ganska mycket pepp. Och när ingen annan säger något så får man väl göra det själv

Så får vi väl se framöver om det hjälpte.

Public service

Det är så avkopplande med public service. Särskilt SVT2. Där kan man hitta de märkligaste "pratprogram".

När det är Familjen Annorlunda, Drömmen om landet, Ullared och andra dokusåpor på andra kanaler, är det underbart att grotta ner sig i Vetenskapens Värld med en alldeles äkta, dansk dokumentär om Tycho Brahes liv och död (märkligare än så var det inte idag). Lika spännande som någon nyproducerad deckare berättar de kunnigt och på intet sätt tråkigt om hur de öppnade hans grav och tog reda på hur han egentligen dog. Det där med den spruckna urinblåsan är visst en myt, troligare blev han kvicksilverförgiftad. Om det sedan var långt och flitigt bruk av denna tidens universalmedicin eller om någon hällde i honom en överdos för att göra slut på honom diskuterar de lärde.

Just nu testar de hårstrån och kollar hur det stod till. Dessutom kollar de om han var släkt med danska kungahuset. Hur de kan få fram en massa fakta drygt 400 år efter hans död...!

Jag är helt fascinerad. Och tacksam för att public service faktiskt erbjuder sådana här program fortfarande.

Två timmar senare

har jag med möda och besvär blivit lite blondare igen. Varför kan man inte få ha sin "normala" hårfärg hela livet, utan måste fuska för att inte se ut som en dassig golvmopp i huvet efter en viss ålder?

Med hjälp av en av Schwartzkopf's produkter lyckades jag i alla fall få till en fin, kall, blond nyans på slingorna och satte den även några minuter i hela håret för lite ny lyster även där. Bra resultat, tycker jag.

Nu funderar jag bara på om man skulle gå hela vägen ut och satsa på neonrosa "hermelinsvansar" också. Som jag har sett på tv.

Men det får nog vara. Lagom är bäst.

Det blåser kallt

från sjön. Meteorologerna pratar om "isdygn".

En låt har vunnit den svenska mellofinalen och löpsedlarna i morgon kommer att ha stora rubriker om detta.

Kylen är full av mat som blev över efter dagens gästabud.

Jag tror jag går i ide,

Tunna skivor

Idag hamnade jag på ett ställe i Skövde där jag aldrig hade varit förut. Jo, jag har gått förbi utanför men det har aldrig blivit så att jag har gått in. Men jag har hört att andra som varit där har blivit väldigt nöjda.

Vännen och just nu även arbetskamraten H och jag kom på att vi nog ville äta ute idag. Och då gick vi till detta ställe, nämligen restaurang Glädje. Det ligger bara ett stenkast från det kontor i Kyrkans hus där vi jobbar.

Vi valde dagens lamm, ett långkok som bara smälte i munnen. Väldigt gott med rotfrukter och färsk(!)potatis.

Vägg i vägg med restaurangen har de en liten "gårdsbutik" där de säljer både närproducerat kött, potatis och ägg, färdiglagad mat och fina råvaror från annat håll. Idag hade de en jättefin "jamón serrano", spansk skinka som hade lufttorkat i 9 månader.

Eftersom H skulle handla med sig lite grejor hem blev det en sväng i butiken för mig också. Surdegsbröd och ett hekto "jamón".

Vilken skillnad på skinkan man köper vacuumpackad på ica! Den måste de packa med plast mellan skivorna för att de över huvud taget skall gå att dela. De här skivades först när jag köpte dem, packades löst i smörpapper och var lika fina när jag kom hem med dem efter flera timmar!

Det lustiga var att det inte skiljde så väldigt mycket på kilopriset. Det guck ganska många skivor skinka på ett hekto. Så det var nog inte sista gången jag besökte den butiken. Och restaurangen!

Livsviktigt

Något som verkligen är livsviktigt är kultur i alla dess former.

Hälso- och sjukvård får människan att överleva. Kultur gör det värt besväret. Ja, det är någon annan som sagt något liknande men jag kommer inte ihåg vem och inte exakta formuleringen heller. Men innebörden är vad jag ville ha sagt.

Det är viktigt att man får någon kultur med sig redan från början. Så att man har något att skapa sin identitet ifrån. Böcker, berättelser, sånger, film, teater, utställningar, konserter. Av alla slag.

Jag kom att tänka på detta i kväll när jag var på konsert med Göteborg Wind Orchestra och Niklas Hjulström under rubriken Nobel Poesi. Klassisk musik och Tomas Tranströmers dikter i förening.

Bland annat läste han dikten Allegro - "Jag spelar Haydn efter en svart dag och känner en enkel värme i händerna..." i kombination med ett framförande av Haydns trumpetkonsert som jag sent skall glömma. Jag har säkert hört både dikten och musiken minst 50 gånger, men i den här kreativa versionen lyfte de båda till oanade höjder, en torsdagskväll i Hjo.

Jag minns första gången jag hörde trumpetkonserten. Det var i skolan, fyran tror jag, och vi skulle känna igen några olika stycken. Det var bland andra den, pukslagssymfonin, ödessymfonin och så förstås Peter och Vargen. Det var säkert något UR-program vi fick lyssna på och så göra några "fylleri"-uppgifter sedan, som så ofta under tidigt 70-tal.

Men någonstans fastnade det. Och minnet gladde mig drygt 40 år senare i ett helt annat liv.

Aj.

Idag har jag varit på mammografi.

Här i Västra Götalandsregionen blir man kallad var 21-a månad. Första gången när man har uppnått en mogen ålder och sista gången när det börjar kvitta vad man dör av.

Det är inte så behagligt precis.

Först ska man ta sig till det stora Sjukhuset, parkera bilen på den ombyggda parkeringen och lura ur automaten en parkeringsbiljett - för 2 kr! Då får man stå där i två timmar om man vill, men det vill man i regel inte.

Sedan ska man ta sig igenom hela den stora entréhallen, en bra bit in på Blå gatan, ta hissen ner och så typ 25 meter genom sjukhuskatakomberna innan man är där.

De som jobbar med mammografi är oftast snälla, men de har starka nypor. Och så gör maskinen resten. Så behöver vi inte säga mer om det. Fyra exponeringar på sju minuter, så är det klart. Man är lite öm. Och så får man besked per brev efter ett par veckor.

Det är en stor förmån att få göra den här undersökningen. Jag skulle nog inte ha sådan koll själv. Jag känner flera som upptäckt och fått behandling mot bröstcancer i tid, innan det blev för stort och spritt. De flesta av dem är friska nu.

Starkt kaffe, kanske?

Idag går det långsamt att tänka. Inte så att jag saknar saker att tänka på, men det vill sig inte riktigt.

Skulle kanske må bra av en promenad i friska luften. Men jag måste bara...

Frukt och grönsaker äter jag så det nästan kryper ut ut öronen. Inte hjälper det. Fast vem vet hur det hade varit om jag inte hade gjort det, tänker jag och fortsätter väl för säkerhets skull.

Nä, jag lider av en bokstavskombination. S-E-G.

Mot det hjälper nog bara kaffe. Så får det bli.

Hemåt i kolsvarta natten

Snart 18 timmar har gått sedan jag gick ur sängen i morse. Har tillbringat dagen i Vänersborg och kvällen i Göteborg i jobbet. Lite buss- och tågresor emellan förstås. Det är länge.

Nu börjar det krypa i benen där jag sitter på bussen hem. Nu kör vi in i gatubelysningen i vår lilla stad. Snart, snart får jag sträcka ut mig i sängen!

Vår!!

På väderleksrapporten varnar de för första gången i år för gräsbränder i södra och västra Götaland.

Samtidigt avslutas Vasaloppet uppe i Dalarna. Och solen står som spön i backen.

Då är det vår!

Morgonkaffet

Läser i dagens GP att komplicerade kaffemaskiner med miljövidriga kapslar av aluminium/plast numera är UTE. Det som är INNE är "ful-kaffe" bryggt i elbryggare med melittafilter. Ännu mera INNE är en ny amerikansk uppfinning som heter Chemexbryggare. Den består bara av en glaskaraff och ett filter. Inte ens en knapp att trycka på.

Sorry, vänner och bekanta som ägnar energi, timmar och bensin åt att leta rätt på butiken som har rätt sorts kapslar för just er kaffemaskin!

Jag gjorde det!

Klippet.

Jag hade ju klipptiden bokad sedan 8 veckor tillbaka - vis av erfarenheten så vet jag att det inte går att få tid inom en vecka eller så när det är dags att klippa sig, sedan några år bokar jag alltid ny tid direkt.

De senaste 2-3 veckorna har jag gått och grunnat på om jag skulle klippa mig lite mer nästa gång, som en riktig frisyr. Inte bara "vridauppitofs"-frisyr. Skulle jag våga? Skulle jag ångra mig direkt?

Nu är det gjort. Och jag ångrar mig inte. Kunde varit lite kortare ändå, men det kan bli nästa gång. Jag har ju bokat ny klipptid.

Här är före - stripigt, nervuxet och delat - och efter kära Lisas omsorger! Skillnaden kommer nog att kännas sedan när man tvättar och fixar själv...!! (Obs äkta fjortiskort, tagna i badrummet. Jag har lärt mig!)

Visdomsord

Har man konto på Facebook droppar det in visdomsord var och varannan dag.

En del är pekoral och närmast patetiska. En del är onödigt hurtiga och går ut på att slänga alla sorger i en gammal säck. En del handlar om hur man själv har alla möjligheter att ändra sitt liv om man bara vill tillräckligt. Enligt en del älskar man sina barn bara om man gillar och delar. Och andra handlar om att slänga ut gamla vänner och släktingar som är energitjuvar.

Nu är väl livet inte riktigt så svart eller vitt för någon av oss. Det finns alltid parametrar och premisser som inte ryms i ett par käcka meningar.

Då och då slinker det dock emellan riktigt tänkvärda saker som man kan grunna lite på. Jag läste en sådan, postad av vännen Kenneth idag.

"Det är omöjligt sa tvivlet...det är farligt sa rädslan...det är onödigt sa förnuftet... Pröva ändå sa hjärtat!"

Mmm. Jag fortsätter att pröva tills det går. Någon gång händer det.

Dagens scoop

Idag gör Påven sin sista dag som påve. Han har sagt upp sig av hälsoskäl, 85+ som han är.

Innan han går håller han ett avskedstal. På latin. Det är något märkligt med att höra latin talas. Det låter aldrig som det klassiska latin som jag studerade på gymnasiet. Talat latin har alltid färg av något levande språk, som den talande har till modersmål. Ingen har latin till modersmål längre, det är nämligen dött.

Jag tror att Påven & co där borta i Vatikanen talar latin som ett klubbspråk för inbördes beundran. Bara för att de kan.

Praeterea censeo Carthaginem esse delendam. Salve!

Väderprognos

Idag är det regionsstyrelsemöte och sedan en avtackning på jobbet i Vänersborg. Läge för lite proper klädsel alltså. Kjol och kavaj fram.

På morgonen tittar jag på mina väder-appar. Både smhi, yr och väder visar att det är -5 vid 6-tiden på morgonen och sedan ska det bli runt nollan.

Ok, tar ett par mellantjocka strumpbyxor och lite tunnare skor, och tänker kort kappa.

Kommer ner i köket för att slänga i mig min "första-frukost" (vi har fika med mackor framdukat när vi kommer till Vbg, men med 2,5 timmars restid måste jag ha lite yoghurt att bottna med för att inte svimma vid tågbytena.)

Kastar en blick på ute-termometern, och en till. MINUS TOLV!! Ojsan. Tänker om, lägger ner de tunnare skorna i en kasse att bära med, tar stövletter och den långa kappan.

Just idag tog vi bilen till Skövde av olika skäl. Då kan man ju följa temperaturen efter vägen. I Mofalla var det -14. I Husebykorset var det -17. Det är ganska stor skillnad på -5 och -17. Framme vid stationen var det -14.

Missnöjet över de felriktade prognoserna gick dock snart över när det ljusnade. Den enorma fullmånen hängde som en lite oputsad silvertallrik över Billingen, och tack vare dagsmejan från igår och nattens dimmor var varenda träd insvept i tjock rimfrost. Då menar jag tjock. 1-2 centimeter.

Det såg ut som om Jul-på-Liseberg hade varit ute och sprejat sin konstgjorda tapetklister-goja. Fast mycket mer. Och otroligt mycket vackrare.

När jag tänker på hundar

så är det oftast den här sorten jag tänker på.

Från det jag var knappt åtta år tills jag flyttade hemifrån hade mamma hundar av den här modellen. Jag säger hundar i plural, för de var två och två, alla "flickor". Hon köpte dem av en vän som hade kennel. Bostonterrier har ju så stora huvuden, så efter tre kullar med kejsarsnitt kan de inte avla på dem mer och då går de ju bara och tar upp plats på en kennel. Och de behöver ju inte vara så gamla, fast de har "tjänat ut".

Nu för tiden har jag hört att de har avlat fram rasen så att de kan föda sina valpar naturligt, och det är förstås bättre för dem.

Hittade den här bilden på Facebook för några veckor sedan. Den är faktiskt väldigt talande. Bostonterriern är en väldigt uttrycksfull hund!

Och nej, jag ska inte skaffa mig någon boston, inte någon annan hund heller!

Avdelning fascinerande personer

Tittar på filmen Kontiki - om Thor Heyerdahl och hans flotte. Han hade en idé om att de första polynesierna kom från Sydamerika, inte från Asien som man förut trodde.

Filmen handlar om den första resan på en flotte av balsaträ, Kontiki, som lämnade Peru våren 1948 och kom fram till Tuamoto-arkipelagen 101 dagar senare.

Vetenskapen tvistar tydligen än, drygt tio år efter Heyerdahls död, om huruvida hans teorier stämde eller inte. Det är jag inte heller människa till att bedöma.

Men vilket spännande livsöde! Och vilken envishet! Bara när man ser den här filmen så undrar man hur i allsin dar han kunde bli hela 87 år gammal...!

Från det ena till det andra

Dagen började med hämtning av sonen på järnvägsstationen. Eftersom dottern skulle anlända till samma station 1 1/2 timme senare så var det ingen idé att dra iväg för långt. Så det blev frukost på ett närbeläget hotell, inkl diskussion om effekterna av Kalmarunionen.

Hämtade dottern och tog vägen om mamma, som länge pratat om att någon skulle stämma hennes mandolin som hänger på väggen i rummet på äldreboendet. Mamma spelade i en orkester i sin ungdom och var nog rätt bra på det. Så nu tog jag tag i det med hjälp av iPhonen. När tonerna satt någorlunda där de skulle försökte hon i fem sekunder innan hon tröttnade. Motorikminnet var borta. Annars var det väl ungefär som vanligt med henne.

Hem, överlämnade tofflor till sonen som blev glatt överraskad. Lagade och åt lunch. Bytte om och åkte på tvåårskalas i några timmar. Åkte hem, sonen var sugen på tacos så då blev det det.

Det var länge sen vi spelade sällskapsspel, så vi tog två ronder av Värsta Språket. Barnen vann var sin gång utan fusk.

Avslutar kvällen med film. Dagens tekniska underverk med nedladdningar!