18 februari 2013

Varför bloggar man?

Sitter och surfar runt lite och läser en och annan blogg som jag ramlar in på. Jag ser att några av mina bloggande "kollegor" i #Blogg100-utmaningen filosoferar lite över varför de bloggar.

Bloggandet har ju tappat lite av det allra första skimret och de flesta som så glatt började blogga för 6-7 år sedan gör inte det längre. Idag finns man kanske hellre på Facebook eller Twitter, där man vet att det alltid finns folk som läser.

Jag började blogga vid jul 2005, då det stod en artikel i vår morgontidning GP om "hur man gör". Mina barn hade förstås hållit på med allt möjligt på nätet, även bloggar, men jag hade ännu inte försökt mig på denna konstform.

Jag var inne i slutfasen av min andra högskoleutbildning, då jag tog en fil kand i medie- och kommunikationsvetenskap, och gick just in på terminen med kurstema Medieproduktion.

En idé som såg ut som en tanke: när terminen drog igång och lärarna presenterade kursens upplägg, fick vi veta att vi skulle göra en löpande redovisning av de här veckorna. I bloggform. Bloggen är ju nämligen en medieform, som vi också skulle lära oss bemästra professionellt.

Jag funderade lite på om jag skulle ta min nystartade blogg - den här - och göra om den till ett skolprojekt, eller starta en till. Det blev så att jag startade en till, som heter Min blogg mot horisonten.

Jag fortsatte väl blogga ett tag, rätt länge, och hade väl inga förhoppningar att bli en professionell "bloggare" som Blondinbella eller Alex Schulman. Mer för att det blev en slags dagbok. Men så kom Facebook och Blogger och där fick man ju faktiskt omedelbar respons. Och när den smarta telefonen kom, och appar där man direkt kunde Facebooka och Twittra så blev det mindre och mindre bloggat.

Så plötsligt dök den här bloggutmaningen upp genom Facebook. På ett bestämt datum satte över 500 pers igång att blogga igen, med föresatsen att skriva ett inlägg varje dag i hundra dagar. Många av oss hade vilande eller sovande bloggar som vi väckte liv i.

Och åtminstone för mig blev det en renässans i bloggandet. Vad kul det är! Och nu, när det hade kommit en app direkt till bloggverktyget både på iPhone och iPad, så är det ju lika smidigt som att gå in och kommentera något man ser på Facebook. Så för min del har båda mina bloggar fått vakna. Det förtjänade de.

Och tack vare utmaningen har jag fått många nya läsare och även peakat med jättemånga sidvisningar på ett par av mina inlägg. Genom att länka till vännerna på Facebook och Twitter samt lägga in inläggen i Blogg100-s egen Facebook-grupp hittar många fler än förut adresserna. Och ibland länkar folk mina inlägg vidare, det är ju ännu roligare! Att man lyckas formulera något som någon annan vill dela med sig av.

Inga kommentarer: